LottaMari Eriksson

Året är 1994 och jag bestämmer mig för att sätta mig i skolbänken igen för att satsa på en yrkesutbildning.

Eskilstuna Folkhögskola har en nystartad linje, Bild, Färg & Form. Jag söker och blir antagen. Tanken är att bli bildlärare efter mina studier. 

Så möts vi för första gången leran och jag. Ett lyckorus utan dess like infinner sig när jag känner och ser vad mina händer kan forma av den mjuka leran. 

Bildlärarplanerna lägger jag på hyllan och jag bestämmer mig då mot alla odds för att bli keramiker.

Idag är begäret starkare än någonsin och jag inser att leran är för mig en outtömlig källa av lust och inspiration! Mitt formspråk är enkelt och avskalat och jag har ett arbetssätt som präglas av precision och noggrannhet. Jag har hittat hem i mitt kreativa rum och är så förnöjsam i det.